COPYRIGHT OCH HAVSBÄVNING

Av Wu Ming 1

En omfattande folkrörelse av opposition och social förändring är idag på gång i större delen av världen. Den har en omåttlig konstituerande möjlighet, men har ännu inte kommit till fullt medvetande. Trots att den har funnits länge, har den framträtt först nyligen och flera gånger uppmärksammats i medierna, även om den påverkar det dagliga livet fjärran från strålkastare. Den omfattar folkmassor och enskilda människor och är ett finförgrenat nätverk. Den utnyttjar de senaste tekniska nyheterna. Definitionerna som skapas av motståndaren är förminskande. Men snart kommer denna rörelse inte att kunnas hejdas, trots att den undertrycks.

Den ekonomiska makten kallar den "piratkopieringsrörelse".

Den är den verkliga rörelse som upphäver den nuvarande sociala situationen.

För mindre än tre sekler sedan infördes intellektuell äganderätt, men sedan dess har olika underground- och alternativ- samt den mest radikala avantgarderörelsen bestridit denna och talat för kreativa "plagiat", cut-up och sampling estetiken samt "do it yourself" filosofin.Sett baklänges, går man från hip-hop till punk och vidare till för-surrealisten Lautreamont ("Plagiat är nödvändigt. Utvecklingen medför det. Det bevakar en författares mening, använder dess yttrande, raderar en falsk idé och ersätter den med den rätta."). Idag har vi en massavantgardism.

I tusentals år har den människliga kulturen saknat copyright, liksom andra lika falska axiom som "marknadens centralroll" eller "obegransad tillväxt". Om intellekt äganderätt hade funnits från början, skulle mänskligheten inte känna till Gilgamesheposet, Mahabharata och Ramayana, Iliaden och Odyssen, Popol Vuh, Bibeln och Koranen, Graal och Kung Arthurs Sagor, Förälskade Orlando och Ursinnige Orlando, Gargantua och Pantagruel, vilka alla är lyckade resultat av en omfattande process bestående av blandning och sammanställning, omskrivning och förvandling, dvs "plagiat", samt gratis utdelning och live-performance, (utan inblandning av CIA).

Tills för inte så länge sedan, påtvingade de kulturella enclosures; staketen en begränsad utsikt. Sedan kom Internet. Bit-per-sekund dynamiten blåser nu bort staketen och man kan göra äventyrliga utflykter i skogar av symboler och månbelysta skogsgläntor.

Varje natt och dag kringår/överträder/bestrider milioner människor, enskilt eller tillsammans, äganderätten. De gör det genom att åter tillägna sig digital kompressions- teknologi (MP3, Mpeg osv), sprindning (via nätet), och data kopiering (cd-brännare och scanner). Denna teknologi upphäver skillnaden mellan "original" och "kopia". De använder peer-to-peer nätverk för att dela sina hårddiskers data. De lurar listigt varje tekniskt eller lagligt hinder. De kontrar de multinationella företagens entertainment genom att kapa en del av deras omåttliga vinster.

Naturligtvis skapar de stora svårigheter för dem som hanterar äganderätten (hur den administreras har Bernardo Iovene visat i ett reportage som visades den 4:e oktober 2001 i programmet Report . Den italienska texten finns på www.report.rai.it/2liv.asp?s=82 ).

Här handlar det givetvis inte om kriminella organisationers "piratkopierande" (den "olagliga" delen av kapitalismen) som lider lika mycket som den lagliga av att den massiva och självstyrda pirathandlingen sprider sig, utan om en allmän demokratisering av tillgång till konst och kreativitet, en process som överskrider sociala och geografiska barriärer. Låt oss uttala det: klassbarriärerna (behöver jag gå in på CD priserna?).

Denna process förändrar världskulturindustrin, men inte bara det. "Piratkopiatörerna" försvagar fienden och ger handlingsrum till de mest politiska delar av rörelsen: de som gör och sprider open source software program som kan modifieras av brukaren; de som vill sprida „copyleft" licens (som innebär att man kan kopiera och dela ut verk så länge som de förblir "öppna") till fler och fler kulturområden; de som vill ha allmän tillgång till oumbärliga mediciner; de som är emot beslag, registrering och frankensteinförändring av växtarter och DNA, osv.

Copyrightkonflikten ger direkt uttryck för kapitalismens grundläggande motsägelse: producenter - ägare. När man uppnår en viss nivå, försätter den förste oundvikligt den andre i kris.

Det är samma corporations som säljer samplings- och kopieringmaskiner, scanner och cd-brännare, som ocksåa kontrollerar entertainmentsindustrin som skadas av dessa produkter. De biter sig i svansen och sedan vill de att politikerna skall ingripa med lagstiftning.

Resultatet blir en kedjereaktion av paradoxer och groteska händelser som visar att en kulturfas är slut för alltid, och att det inte kommer att räcka med strängre lagar för att motarbeta en social dynamik som är redan fullkomligt tilldragande. Det är hela förhållandet mellan produktion och bruk av kulturen som förändras, vilket leder till bredare frågor såsom privat ägande av intellektuell produktion, juridisk status och politisk representation av "kognitivt arbete", osv.

Hur som helst, siktar den verkliga rörelsen på att överskrida lagen om intellektuell äganderätt och skriva om den från början. Hörnstenarna på vilka man kan bygga en sann äganderätt som tar hänsyn till hur skapelseprocessen fungerar (dvs genom osmos, blandning, spridning och „plagiat") ligger redan på marken. Lagstiftare och polismakt snubblar ofta på dem och får skrubbsår på sina knän.

Open source och copyleft når numera längre än bara till utveckling av softaware: "öppna licenser" finns överallt och de kan i framtiden bli ramar för en ny produktionsmodell. De kan äntligen befria socialt samarbete (som redan är ganska synligt) från de stora industrikrafternas parasitkontroll och tagande av "ränta".

Styrkan hos Copyleft är baserad på att denna juridiska reform kommer nerifrån och överskrider det enkla "piratkopierandet" genom att betona den verkliga rörelsens konstruktiva del. I praktiken blir gällande lagar för copyright (som likformades genom Konventionen i Bern 1971, dvs urtidshistoria) omvandlade till motsatsen, och utgör i stället en garanti för att allting cirkulerar fritt. Wu Ming bidrar till detta genom att förse sina böcker med en påskrift (som helt klart kan förbättras): "Hela verket eller del därav får kopieras och på elektronisk väg distribueras för privat bruk under förutsättning att det sker gratis". Utdelning måste vara gratis, i annat fall måste man betala.

Vill man veta mera om detta kan man läsa en bra och lång artikel, publicerad på öppen licens) i New Scientist.

Radera en falsk idé och ersätta den med en som är riktig. Avantgardet tar oss – hälsosamt - tillbaka i tiden: vi håller på lämna den industriella "masskulturen" (centraliserad, standardiserad, entydig, copyright fixerad, lagligt reglerad i minsta detalj) för att vända oss till ett nytt produktionssätt som på högre nivå, är mycket likt "folkkulturen" (utspridd, avvikande, horisontell, plagiat baserad, reglerad av få lagar).

Gällande lagar för copyright (inkl. den hafsigt tillkomna italienska lagen från december 2000) tar ingen hänsyn till copyleft. När parlamentsledamösterna fattade beslut var de okunniga om detta vilket visade sig, när de träffade fri-software producenter (som kort och gott betraktades som piratkopiatörer).

Det blir inte bättre med den nuvarande italienska regeringen. Man kan inte förvänta sig annat än misstag, dummhet och förtryck. Herrarna har ännu inte märkt att under det hav, där de bara ser pirater och krigsfartyg öppnar sig redan havsbottnen.

Även på vänstersidan finns sådana som inte vill se och höra, utan föreslår tidsmässigt felaktiga lösningar, t.ex.: feg reformvänlighet (minskning av moms på CD, osv). De kommer kanske att märka stormen för sent och riskerar att bli bortspolade av den väldiga vågen.