Noter till en Deklaration av historieberättarens rättigheter och skyldigheter Inledning Vem är en historieberättare och vad är hennes rättigheter och skyldigheter? En historieberättare är någon som berättar historier och omarbetar myter, med andra ord historier med symboliska referenser som är delade - eller åtminstone kända av eller i alla fall ifrågasatta av - en grupp eller gemenskap. Att berätta historier är en grundläggande aktivitet i alla grupper eller gemenskaper. Vi berättar alla historier, utan historier skulle vi inte vara medvetna om vare sig vår historia eller våra relationer till våra grannar. Livskvalitet skulle inte existera. Men historieberättare gör berättandet av historier till sin aktivitet, sin specialisering; det är som samma skillnad mellan en gör-det-själv-hobbyreparation och en snickares arbete. En historieberättare återupprättar - eller borde återupprätta - en social funktion jämförbar med den som den afrikanska grioten, den keltiska barden eller poeten i antikens Grekland hade. Berättandet av historier är ett underligt arbete, det kan vara till gagns för dem som utvecklar det, men det är alltid ett arbete som är lika integrerat i livet som att släcka eldar, plöja fälten, hjälpa de handikappade. Med andra ord är historieberättaren inte en konstnär. Historieberättaren är en skildringens hantverkare.Skyldigheter Historieberättaren är skyldig att inte tros sig vara överlägsna sina medmänniskor. Alla eftergifter till den förlegade idealistiska och romantiska bilden av historieberättaren som en mer känslig varelse, i kontakt med en upphöjd nivå av varat (även när hon skriver om absoluta banaliteter) är illegitim. De mest fåniga och mest komiska aspekterna skrivandet är i grund och botten baserade på en degenererad version av författarmyten, vilken förvandlar hantverkaren till en "stjärna" eftersom hon på något sätt anses vara överlägsen vanliga dödliga - mindre bedrövlig, mer intressant och ärlig i en heroisk mening eftersom hon genomlider skapandets kval. Stereotypen av den plågade och torterade konstnären skapar större intresse i media och hennes åsikter väger tyngre än åsikterna av dem vars arbete är att rengöra toaletter. Detta visar bara på vilken omfattning den nuvarande värdeskalan är förvriden. Historieberättaren är skyldig att inte blanda ihop fabulering, historieberättarens huvudsakliga uppgift, med en överdrift av tvångsmässig självfixering och narcissistiskt skryt. Förkastandet av dessa attribut gör det möjligt för historieberättaren att fånga ögonblickets autencitet och ha ett liv istället för en karaktär som ständigt måste tolka. Rättigheter En historieberättare som rättar sig efter skyldigheten att vederlägga de stereotyper som nämndes ovan har rätten att bli lämnad ifred av de tjänar sitt dagliga bröd på att sprida dessa stereotyper vidare (kändisreportrar och kolumnister, kulturella mellanhänder med flera, med flera.). Alla försvarsstrategier mot denna form av intrång ska baseras på att inte stödja dess logik. Vem helst som vill vara en stjärna, posera på absurda fotosessioner eller svara på frågor gällande vilket ämne som helst har ingen som helst rättighet att beklaga sig över intrången. * Historieberättare har rätten att inte framträda i media. Om en rörmokare väljer att inte framträda så är det ingen som håller det mot henne eller anklagar henne för att vara en snobb. * Historieberättare har rätten att inte förvandla sig själva till dresserade djur i en mediabur, föremål för litterärt skvaller. * Historieberättare har rätten att inte svara på frågor som de inte anser är relevanta (privatliv, sexuella eller gastronomiska preferenser.). * Historieberättare har rätten att slippa fejka expertis angående något ämne. * Historieberättare har rätten att använda sig av civil olydnad för att motsätta sig alla krav från dem (publicister inkluderade) som försöker ta deras rättigheter ifrån dem.     Wu Ming, Våren 2000 Translated by Thomas Gorin, October 2004                  Back to Main Menu