Historier
tillh�r alla
Utdrag ur Wu Ming 1's tal vid konferensen the Wizards of OS #2, Berlin 2001
�vers�ttning:
Jan Bokl�v
Snart tv� �rtionden har g�tt sedan ordet �plagiering� upph�rde att vara
synonymt med �st�ld� och tog sina f�rsta steg som namnet p� en ny l�st sammansatt
kulturell r�relse. En del av er minns s�kert plagieringsfestivalerna i London
och Glasgow (1988 och 1989). Sedan dess har det blivit trivialt med p�st�enden
om att lagstiftningen kring intellektuell egendom �r gammalmodig och otillr�cklig
eller att kultur och skapande alltid �r kollektiva produkter och processer.
Varje minut dyker otaliga exempel upp framf�r �gonen p� oss, de mest sl�ende
utg�rs av g�voekonomin och gemenskapsk�nslan kring utvecklingen av �ppna system
och gratis mjukvara.
Trots det har copyright-lagarna aldrig varit s� h�rda, repressiva och korkade.
Patent tas ideligen p� praktiskt taget vad som helst, fr�n att anv�nda en
ficklampa till att leka med katten (US patent #5443036: �En metod f�r att
f�rm� katter att tr�na best�r i att en rikta en osynlig ljusstr�le fr�n en
handh�llen laserapparat p� golvet, v�ggen eller en annan ogenomskinlig yta
och att r�ra lasern s� att ett ljusm�nster r�r sig p� ett oregelbundet s�tt,
fascinerande f�r katter och andra djur med jaktinstinkter.�) till levande
arter som har existerat sedan tidernas begynnelse. Detta �r inget annat �n
krig: kapitalismen mot den kollektiva intelligensen, imperiet mot myllret,
vi p� den tredje planeten fr�n solen mot parasiterna som �del�gger v�ra liv
och v�r milj�.
Jag tycker att varje hj�rnarbetare borde trotsa de intellektuella egendomsf�rh�llandena,
med b�rjan p� sitt eget jobb. Jag talar ur en historieber�ttares perspektiv.
Jag arbetar med andra m�nniskor, vi skriver sk�nlitteratur genom att anv�nda
ord, bilder, f�rger och ljud som vi plockar upp fr�n v�r vardag, v�r historia
och medielandskapet. Ett helt �ppet community skriver tillsammans med oss,
ehuru omedvetet eller halvmedvetet. Detta har alltid varit fallet f�r varje
f�rfattare och kulturell artefakt, inte bara nuf�rtiden. Homeros episka poem
medf�rfattades med anonyma medlemmar av de antika Medelhavssamh�llena. Elizabethansk
teater byggdes helt och h�llet p� nyuppspelningar, variationer, kollektiv
improvisation och feedback fr�n publiken. 1700- och 1800-talens f�ljetongsromaner
omformades konstant av tidningsl�sarna.
Nuf�rtiden �r serien �Star Trek� och dess kulturella universum det b�sta exemplet
p� socialt samarbete inriktat p� att ber�tta historier. Fansen (s� kallade
�Trekkies�) tillf�r hela tiden f�rska element till en v�rld av prylar, romaner,
hemsidor, konvent, klingonsk-engelska ordb�cker och s� vidare. Fanklubbar
reviderar till och med manuskripten, r�star om �ndringar i serien etc.
Historieber�ttare (romanf�rfattare, manusf�rfattare, filmskapare, musiker,
dataspelsprogrammerare, etc.) omarbetar myter; olika upps�ttningar av symboliska
referenser som samh�llet �r medvetet om och kan acceptera eller ifr�gas�tta.
Historier �r n�dv�ndiga f�r alla samh�llen. Alla ber�ttar historier, utan
historier skulle vi inte vara medvetna om v�rt f�rflutna eller v�ra relationer
till andra m�nniskor. Det skulle inte finnas n�gon livskvalitet. En historieber�ttare
g�r emellertid historian till sin huvudsakliga aktivitet, en �specialisering�
som i h�gsta grad �r kompletterande till DIY. M�nga m�nniskor kan s�tta spikar
i tr�, men alla �r inte snickare.
Ist�llet f�r att posera som stora artister eller att slava som dussinskribenter,
ist�llet f�r att skriva sj�lvrefererande skr�p eller trivial kommersiell sm�rja,
ist�llet f�r att f�rnedra sig som soffprogramg�ster eller att sl�sa sina liv
p� att skriva manus �t programledarna � borde historieber�ttarna spela en
nyckelroll i samh�llet, som afrikanska byars �griots� (muntliga historiker),
keltiska barder eller det antika Greklands poeter.
Att ber�tta historier �r otvivelaktigt ett egendomligt jobb som kan bibringa
vinster och f�rdelar f�r den som sysslar med det. Trots det �r det ett jobb
och det �r inte mindre integrerat i samh�llet �n att sl�cka br�nder, ploga
f�lt eller att hj�lpa funktionshindrade. Med andra ord b�r historieber�ttandet
betraktas som ett �konsthantverk� snarare �n �konst�. Det borde vara ett socialt
bestyr, inte n�got helt narcissistiskt. Jag pratar inte om inneh�llet utan
om hela inst�llningen till det. Historieber�ttare m�ste vara medvetna om platserna,
m�nniskorna och processerna deras �konst� h�rr�r fr�n. Hur radikala, experimentella
eller of�rst�eliga deras verk �n m� vara slutar historieber�ttare att vara
solipsister och blir nyttiga f�r andra, s� fort de inser att m�nga andra �r
medf�rfattare till deras alster. F�rst d� kan de hj�lpa andra hj�rnarbetare
att trotsa den intellektuella egendomen.
Intervju om intellektuell egendom
Ur den italienska biblioteksf�reningens nyhetsbrev, 2002
�vers�ttning:
Jan Bokl�v
Q:
Vad tycker ni om den nya copyrightlagen som f�rhindrar folk, t.o.m. p� bibliotek,
att kopiera mer �n 15% av en bok p� marknaden? Tycker ni att det �r ett effektivt
s�tt att skydda f�rfattare, hj�lpa f�rlagsindustrin och utveckla l�sr�relsen?
A: Nej. L�sandet kan bara utvecklas genom att liberalisera cirkulationen av
texter, inte genom att begr�nsa den. Har du inte 20 Euro till en bok, har
du dem helt enkelt inte. Vad ska du g�ra d�, gr�va ned ett mynt i mirakelf�ltet?
F�rbud drabbar en klass m�nniskor, vilka f�rlags- och skivindustrin redan
har f�rlorat p� grund av kortsiktighet, st�ndiga pris�kningar och en allm�n
kvalitetsf�rs�mring. Ta kurslitteratur � det mesta ing�r i kursplanen, trots
att det �r mediokert eller hemskt d�ligt, bara f�r att f�rfattarna �r medlemmar
av n�gon akademisk cirkel� I allm�nhet �r copyrightlagstiftning produkten
av en oligarkisk repressiv mentalitet. Politikerna gyttrar ihop sig kring
f�rsvaret av storfinansens privilegierade lobbygrupper, som f�rskingrar grejer
som tillh�r alla.
Q: Finns det en annan l�sning?
A: Vad g�ller universitet g�r problemet �uppstr�ms�: b�ckerna suger och �nd�
kostar de en arm och ett ben. Vi tror p� frihet att reproducera. Fri reproduktion
p�verkar inte f�rs�ljningen i bokl�dorna. Kretsarna �r annorlunda, formaten
�r annorlunda och till och med l�sarnas inst�llningar �r annorlunda. Vi ser
det varje dag, eftersom v�ra b�cker har f�ljande text: �Partiell eller fullst�ndig
reproduktion av denna bok, liksom elektronisk spridning, till�ts l�sarna f�r
icke-kommersiell anv�ndning.�
Den sista detaljen har en politisk inneb�rd: vanlig borgerlig (liberalistisk)
juridik bygger p� ett subjekt, som en n�rmare unders�kning avsl�jar som abstrakt
och alienerad fr�n de faktiska sociala relationerna. Det �r den �gande individen,
som beskrivs som of�r�nderlig, oavsett sammanhanget. Vi tror tv�rtom att det
finns en markerad skillnad mellan subjekten, s�lunda finns en skillnad mellan
deras respektive r�ttigheter. En ensam utfattig l�sare m�ste f� �tnjuta en
sorts frihet, som ett storf�retag inte kan f�.
Varenda en av v�ra b�cker tog tre �r att t�nka ut, skriva och redigera. L�gg
till hundratals presentationer och konferenser �ver hela Italien. Underh�llningsindustrins
blodsugare f�r inte till�tas att plundra v�ra verk gratis, att sl� mynt av
v�ra ber�ttelser och f�rst�rka sina kulturella f�sten.
De senaste �ren har vi insett hur viktigt det var att l�gga till den d�r formuleringen
om �icke-kommersiell anv�ndning�, trots att vissa anticopyrightpuritaner kritiserade
oss. Dessa m�nniskor �r omedvetna om riskerna man tar i det h�r jobbet och
till syvende och sist �r de omedvetna om att den h�r v�rlden �r uppdelad i
klasser.
Hursomhelst forts�tter vi att s�ka en b�ttre formulering och b�ttre l�sningar
som kan anv�ndas av andra. Under tiden kan ni till�ta era biblioteksanv�ndare
att kopiera v�ra romaner och visa upp v�r copyleftnotis f�r SIAE-inspekt�rer
eller f�r Guardia di Finanza.
Q: Det �r det som �r po�ngen, Wu Ming trotsar f�rest�llningen om f�rfattaren
som en individ och sj�lva tanken om intellektuell egendom. Vilken uppfattning
om litteratur bygger era verk p�?
A:
Vi har gjort det outtalade uttalat, inget mer. Faktum �r att ingen f�rfattare
skapar eller skriver ensam. Vi snackar inte bara om f�rl�ggare och sp�kskrivare,
vi menar att id�er finns i luften och tillh�r ingen enskild individ. En f�rfattare
�r bara en �kr�nglighetsreducerare�, hon/han spelar en tempor�r roll. F�rfattaren
g�r en prek�r syntes av de infomations- och fantasifl�den som produceras av
hela samh�llet och oavbrutet flyter omkring genom hela samh�llet, som elektromagnetiska
v�gor.
Egentligen �r det absurt att h�vda privat egendom av kulturen: om allt produceras
av myllret �r det inte mer �n r�tt att alla verk finns tillg�ngliga f�r alla.
Det finns inga �genier� och s�lunda inga �r�ttm�tiga �gare�, det finns utbyte
och �teranv�ndning av id�er, d.v.s. f�rb�ttring av id�er. Lautr�amont sa att
�plagiering� (och dess f�ruts�ttning, d.v.s. �piratverksamhet�, fri reproduktion)
�r n�dv�ndigt f�r att g�ra framsteg.
I den senare historien antogs en s�dan st�ndpunkt � vilken ans�gs som sj�lvklar
och naturlig f�r n�gra �rhundraden sedan � endast av radikala och antagonistiska
str�mningar. Idag kommer den tillbaka som ett hegemoniskt syns�tt, tack vare
den digitala revolutionen och framg�ngen f�r gratis mjukvara, GNU-licenser,
Linux, etc.
P� den andra sidan har vi allt som v�nstern (alla av v�nsterns str�mningar)
har k�mpat mot sedan upplysningen: arbetsfri inkomst f�r �verklassen och rika
parasiters exploatering av arbete.
Dessa klasser och intressen �r obsoleta till och med ur ett kapitalistiskt
perspektiv. Nuf�rtiden produceras rikedom p� ett s�dant s�tt att copyright
blivit f�rlegat, ett ideologiskt vrak, vars blotta existens h�mmar kreativitet
och f�rhindrar tillv�xten av �kognitivt kapital�. Dagens tillv�xt kr�ver n�tverk
av socialt samarbete och brainstorming �t alla m�jliga h�ll. F�r att vara
produktiva, m�ste id�er vara fria att cirkulera. Om ni �nskar h�ra det i klassisk
marxistisk terminologi kan vi s�ga att produktivkrafternas utveckling tvingar
fram en kris i produktionsf�rh�llandena. T�nk bara p� P2P-plattformar som
till�ter dig att dela med dig av och utbyta MP3-filer. T�nk p� reproduktionsteknologier
som CD-br�nnare. Att dessa saker finns p� marknaden bevisar att Bernkonventionen
om intellektuell egendom �verskrids av produktivkrafternas utveckling.
I klarspr�k: om du s�ljer mig teknologier som datorer, samplers, scanners,
CD-br�nnare och kopieringsmaskiner, borde du inte kunna ringa snuten f�r att
jag anv�nder dem �p� fel s�tt�!
Det finns en utbredd (inte �n helt sj�lvmedveten) anticopyrightr�relse, vilken
den intellektuella egendomsmaffian v�ldsamt mots�tter sig genom att sk�rpa
de existerande lagarna. Dessutom g�r detta kotteri motanfall p� en st�rre
skala genom att f�rl�nga den intellektuella egendomens logik till levande
varelser och m�nskliga gener, vilket inneb�r att kampen mot copyright �r en
av de viktigaste frontlinjerna i dagens socioekologiska krig. Hursomhelst
h�ller �vi� p� att vinna kriget mot kulturindustrin, t�nk bara p� musik: nuf�rtiden
�beropar sig de stora skivbolagen p� fattigdom, angriper �pirater� och ser
sina vinster sjunka dramatiskt. Perfekt!
Bubblor spricker och parasiter avsl�jas. Ta till exempel pajasar som har blivit
miljon�rer bara f�r deras enda hit har spelats i pianobarer i 30 �r. Eller
v�lk�nda f�reningar som monopoliserar uppr�tth�llandet av copyrightlagar och
delar pengarna de tj�nat p� utpressning med de stora familjerna som kontrollerar
industrin, etc. etc.
S�ttet vi till�gnar oss musik (och andra kulturella artefakter) h�ller p�
att f�r�ndras, �masskultur� h�ller p� att bytas ut mot en ny sorts �folklore�,
som h�rstammar fr�n liveupptr�danden, solidariska n�tverk, att dela med sig,
DIY-kultur (egen produktion, egen distribution, djungeltrumman). N�r allt
kommer omkring blir det mindre och mindre viktigt att veta vem som skrev vad.
Artister kommer att upph�ra vara F�rfattare (med stort F) eller �personligheter�,
de kommer att bli historieber�ttare igen, de blir trubadurer, barder och �griots�.
